Stjärnögonblick från juli 2024

Juli är vilda smultron, hallonbuskar och kantarellfynd. Sommarprat som sällskap längs skogsstigarna och på väg mot kvällsbaden som svalkar och förnyar. Juli är rådjur på ängen i skymningen, skyfall och sommarregn, fladdrande fjärilar och rosa himlar. Det är i det jag landar när energin dalar och jag inte orkar vara den jag vill. När jag måste ställa in besök hos och av vänner som jag längtar efter för att kroppen skriker nej. När hjärnan lägger av efter arbetsdagen och jag håller om mig på alla sätt jag kan. Naturen är alltid mitt svar, min famn.

Jag söker vård som fortsätter stänga de dörrar jag knackar på. Blir allt svagare i kroppen som bara längtar efter ett svar. Omfamnar mig i tystnaden och ilskan efteråt, håller mig på ytan ovanför det uppgivna. Önskar att höstens utbildning och nya vardag ska balansera upp. Planerar för det och gör vad jag kan, med en överlevnadskraft och livsvilja som burit mig sedan jag föddes. Håller om mig i naturens famn och självomsorgens mjuka när världen känns kall och hård.

På arbetet gav juli en intensiv start på sommarlovsveckorna och sen skedde en snabb nedtrappning till stundtals sysslolöshet och en nästan tom att-göra-lista. Det blir tydligt. Den viktiga skolpersonalen fångar inte upp de utsatta barnen nu. Det är de kloka föräldrarna som själva söker hjälp som kommer till mig. Jag skriver utredningar om familjedynamik och barns önskningar. Jag läser om kollobarn som är tacksamma och glada och har stödsamtal med föräldrar som går på knäna. Jag hjälper på de sätt jag kan de människor som pga hål i samhällets skyddsnät faller emellan i sin ensamhet. Gör det lilla extra varje gång, för att vara människa. För att de ska se att de kan, om vi hjälps åt.

Augusti startar med semester och jag önskar mig att landa i det ovissa och göra det bästa av det. Skapa en grund inför hösten och det som väntar. Augusti är min favoritmånad med sjörök och dimma, friska vindar, en stegvis färgskiftning mot höst, guldiga skymningar i ljumma kvällar. Men först, juli månads skimmer:

✨ Att känna min egen motståndskraft rent fysiskt i kroppen.

✨ En avslappnad dag på jobbet där jag kunde komma till min rätt i varje samtal och nå fram i närvaro.

✨ Kvällsdopp i mäktig solnedgång.

✨ Att kunna sitta i det svåra tillsammans.

✨ Plocka solmogna tomater från balkongodlingen.

✨ När någon talar gott om någon annan i personens frånvaro.

✨ Buskar fyllda med vilda hallon.

✨ Regn i solsken. Skimret!

✨ De där lockarna som bara skapas av utebad och att håret får självtorka i frisk luft.

✨ Att efter några månaders sökande hitta just de rätta skorna som var som att kliva i en mjuk omfamning. Second hand så klart!

✨ Fjärilar av alla slag som svärmade omkring mig i skogen.

✨ Möta en frände som liksom jag förundrades över att betrakta regndropparnas spel från under vattenytan.

✨ Ligga i hängmattan under träden och läsa bok.

✨ Kunna sätta en tydlig gräns och lägga tillbaka skulden där den hörde hemma - hos den andre.

✨ Stora saftiga blåbär.

✨ Mötas av förståelse när jag behövde ställa in en viktig händelse så att jag kunde tillåta mig att känna sorg och besvikelse i det, och med det acceptera.

✨ Guldljus i skymningen skinande mellan lövverken.

✨ När en klient säger att den bara har positiva erfarenheter av socialtjänsten.

✨ Få oväntat beröm för mitt arbete från en förebild.

✨ Finna en bänk skyddad från regnet när jag skulle ta mitt kvällsdopp.

✨ När jag efter ett fint samtal om skrivande plötsligt fick till mig slutet jag sökt efter.

✨ Boka stugsemester efter flera år av längtan. Jag bara bubblade i telefon med uthyraren!

✨ Göra schampo av såpnejlika 🌸 https://www.fridlystarum.se/blogg/gor-eget-schampo-sapnejlika

✨ En person som spontant utbrast ”åh vilken fin klänning du har” längs min väg till jobbet.

✨ Årets första kantarellfynd! Alltid en speciell känsla när svampsäsongen startar.

✨

Har du några ögonblick som fastnat i juli?

Stjärnögonblick från juni 2024

Juni är som alltid en strålande vacker sommarmånad, då när allt går från bristande knoppar till oändliga lager bladverk. Jag har varit ledig två av junis fyra veckor, i anslutning till nationaldagen och midsommar för att spara semesterdagarna. Det har varit veckor av att försöka återhämta mig och hemmet som också behövde extra omsorg. Och självklart av att vistas i skog och mark så mycket det bara var möjligt. Så gott som varje kväll både under semester och jobbveckor har jag njutit av svalkande dopp i ån.

Semestern gjorde att jag också kunde orka med att fotografera när en väns dotter tog studenten. Vilken underbar dag! Dagen efter arbetade jag som röstmottagare i EU-valet. Första gången för mig, så jag var otroligt glad för den stöttande andan och allt jag fick lära.

Jag har också haft möjlighet att träffa några vänner korta stunder när orken räckt till det. Speciellt mysigt när det innehåller bebisgos! En minnesvärd dag var i lördags när en vän hjälpte mig att ordna så att en annan vän kunde få rida för första gången. Jag är fortfarande helt tagen av att se henne så glad på hästryggen.

Sommar och semestertider betydde förändring på jobbet för mig. Jag lämnar en tid av mer långsiktigt arbete (nåja, liite mer i alla fall) och går tillbaka in i beredskap och arbetet med att hantera orosanmälningar och ansökningar. Det kommer ta lite tid att vänja sig och jag är nog mer i längtan efter höstens studier än här och nu, men försöker göra det bästa av det.

Jag är inte i något bra fysiskt skick just nu vilket så klart också påverkar mycket psykiskt, men jag gör vad jag kan för att anpassa dagar och energi till det jag behöver. I slutet av månaden fick jag en öppning i vården som ändå blev ett ljus att hålla i.

Livet är här och nu. I de där stunderna som glimrar, i tårarna som frigör tyngden och när du håller din hand i min. Det är där jag vill vara. Det är där jag är som mest.

✨ Som sagt: Kunna ge en vän möjligheten att förverkliga sin dröm om att testa ridning med hjälp av en annan vän. Inget är mer välgörande än att få ta del av när andras drömmar slår in.

✨ En mjuk start på jobbet efter semestern.

✨ Oväntat hög löneförhöjning som skapade lugn inför de kommande årens ekonomiska utmaningar.

✨ Betrakta och lyssna till ett hällregn från under ett träd (och paraply) mitt i skogen.

✨ Sällskapet av sommarpratarna på promenad genom svala morgnar eller ljumma kvällar.

✨ Se kärleken runt min väns dotter på hennes studentdag ❤️

✨ När kassapersonal frågar ”var det bra så?” och man får chans att komma på om man glömt något.

✨ Att bada i lätt sommarregn.

✨ Att få ha en fem månader gammal liten människa i knät och höra hennes skratt.

✨ Dubbla regnbågar 🌈 🌈

✨ Morgonkaffe till skogs på en stubbe med utsikt över fältet, trädkronor susande ovanför och den öronbedövande tystnaden bortsett från fågelsången.

✨ Köra bil ensam för första gången.

✨ Att observera likhet mellan hundar och hundägare och inte kunna låta bli att le. 😝

✨ Bli omhållen i en känslostorm som behövde få storma klart.

✨ Suset i trädkronorna när det blåser upp till regn.

✨ Nyponrosor i gyllene kvällsljus.

✨ Att bli hörd och tagen på allvar.

✨ Återse vänner över en mysig kaffestund där det känns som att ingen tid alls gått sedan sist.

✨ När antalet röster, kuvert och röstlängden stämde och rösträkningen kunde avslutas på valdagen! Vilken känsla!

✨ Ringar på vattnet.

✨ Lyssna till åska och hällregn med katten i knät.

✨ Sårbara samtal om livet och personliga utmaningar med ödmjuka modiga vänner.

✨ Att hamna i flow.

✨ Plaska med fötterna i svalkande vatten. 💦

✨ Rådjuret som stod kvar länge och mötte min blick i sena sommarkvällen.

✨

Vad har glimrat till hos dig?

Stjärnögonblick från maj 2024

Maj är allt samtidigt. Så också i år, om inte ännu lite mer. Naturen slår ut i blom som ett fyrverkeri av grönska och aktiviteter och evenemang initieras både här och där. Samtidigt som betyg ska sättas, skolavslutningar förberedas och projekt avslutas inför sommaren. Mitt i en värld som brinner av hat och krig, orimligheter och tragik. Hjärtat värker.

Jag började månaden med samma mjukhet som i aprilvädret. Kroppen signalerade att jag behövde fortsätta bromsa och det gjorde jag. Det var slutspurt hela maj med sista veckorna som handledare till min student, kolloansökningar som behövde beslut, många möten med behövande barn och föräldrar. Liksom spännande barnrättsfrågor att arbeta med i mitt uppdrag som barnrättsombud. En spännande och utmanande tid på jobbet, som jag tack och lov rodde i hamn sista dagen i maj innan min första semestervecka.

På helgerna blev det några väl utvalda aktiviteter både på egen hand och med vänner. Sommarens loppisar drog igång med återkommande bakluckeloppis och en heldag på Sörmlands längsta loppis (som nu verkligen var över hela Sörmland på gott och ont då det är omöjligt att hinna allt på en dag). Jag var på invigning av mina kreativa vänners “Butik Blickfånget” i Eskilstunas hjärta Rademachersmedjorna. Så vackert! En speciell dag var när jag fick visa en vän ett av mina smultronställen på toppen av ett berg.

Som alltid har jag spenderat mycket ledig tid i skog och mark. Och vatten! Ja, den 14 maj tog jag årets första dopp och har badat nästan varje kväll sedan dess. Älskar min vana av kvällsdopp och får så mycket tillbaka av det i minskad värk, sinnesro och ökad energi. Jag har på många sätt skalat av mitt sätt att leva i år, och förutom att omge mig med stillsam natur har jag skalat av mig ägodelar och börjat agera mer handfast enligt principen “en sak i taget”. Lättare sagt än gjort när maj är som juni och blommar över innan midsommarmånaden ens är här. Det går inte att blunda för att naturens balans har förändrats.

Då är det extra viktigt att njuta av här och nu. För det är det vi har. Vår förundran kan läka.

✨ Guldljuset i skymningen från berget.

✨ En person som hade kopplat sin rullstol till en elsparkcykel och såg så otroligt fri och glad ut där hen åkte fram.

✨ Nå en smärtsam insikt som gav klarhet i mina relationsmönster.

✨ När det kalla badet inte var lika kallt längre, att kroppen vänjer sig och kan njuta. För det var rätt kallt fortfarande där i början, hehe.

✨ Loppisskyltar över hela Sörmland och dess sagolika samhällen och natursköna vyer. Som den här idyllen:

✨ Känslan av att aktivt kunna välja att prioritera min hållbarhet framför att vara duktig, lojal osv. Som en stomme av visshet att luta mig mot mot.

✨ Att få konstaterat att Asla gått i remission i sin diabetes igen och att vi slipper behandla henne mer! Halleluja!

✨ Den otroligt fina färgmatchningen av alla fyra kreatörers skapelser samlade i Butik Blickfånget.

✨ Liljekonvaljblommors skirhet.

✨ Min första egenodlade gurka i köksfönstret! Och fler blev och blir det!

✨ När jag tilldelades en uppgift på jobbet som handlade om att föra fram barns rätt gentemot vårdnadshavare som inte förmår agera för barnets bästa. Det gav mig rysningar av hur viktigt och meningsfullt det kändes. Vilket förtroende!

✨ En ekorre skuttandes i högt gräs.

✨ Somna om.

✨ Vilda djur i skogen! Sett flera rådjur, harar, älg och även två rävar. Så fascinerande att möta vilda varelser, de väcker alltid min förundran.

✨ Att kunna gå på semester och känna att jag hann klart med allt jag behövde.

✨ Att få visa en vän utsikten från en plats som betytt mycket för mig de senaste åren.

✨ Svanen som flöt vackert över ån i skymningen.

✨ Att lita på magkänslan som en kraftkälla.

✨ Få höra från en kollega att en närstående som sökt stöd hos socialtjänsten blivit imponerad av hur jag mötte hens barn i vårt möte.

✨ Fynda ett bakbord på loppis - att använda som planteringsbord!

✨ Plantors små späda rötter som dricker törstigt och växer sig starka i solen.

✨ När fågelsången i skogen gått igenom hörlurarna till den jag pratar med i telefon och kan sprida glädje också till den andre.

✨ Flyta på rygg i ån och betrakta molnen och måsarnas rörelse.

✨ Tacka av VFU-studenten som jag har fått handleda under våren och att det blev en bra fika trots att jag är så osäker på sådana uppgifter. Kände mig nöjd - och så stolt över honom! Vilken resa vi gjort 🙏🏼

✨ Reflektionen av månen i spegelblankt vatten.

✨

Vilka ögonblick har förundrat dig?

Stjärnögonblick från april 2024

April kom med vårljus och snöyra. På något sätt har jag alltid lättare att acceptera min värk i april. Den ingår när Moder Jord värker fram liv och knoppar brister. Jag behöver nog ta lärdom av mitt sätt att möta mig själv i mjukhet och lyhördhet denna månad. För det fungerar. Jag har skapat marginaler och låtit naturen få sippra in med sitt vårljus lite i taget.

På fritiden har jag mest varit ute i skogen och tagit hand om Asla, vars diabetes börjar vända. Mycket hoppfullt!

Jag och en vän hyrde en elbil en ledig dag, för att vi båda verkligen ville testa det. Fint det där när man kan ta sig an utmaningar tillsammans. Det blev en väldigt mysig dag och jag fick erfarenhet av ett hållbart alternativ för framtiden. En annan trevlig dag var traditionen klädbytardag på ReTuna med min partner in crime på secondhandmarknaden. Älskar hållbara events!

Hälsomässigt är jag väldigt skör och trött men överlag har april inte varit så illa som befarat. Jag var på min årliga kontroll för ärftlig cancer och fick besked om ännu ett år av cancerfrihet. Dagar som dessa gör att jag verkligen får perspektiv på livet. Tacksamheten att få vara här.

På jobbet har jag mest ägnat mig åt utredningsarbete med en hel del fantastiska möten med barn som berikat mina dagar och min förståelse. Jag har också upparbetat ett arbetssätt som passar mig som person och som gör det väldigt smidigt för mig. Djupt tacksam för att jag kunnat vila från beredskap ett tag och fått gå in i mer närvaro och djuparbete. Jag har behövt den här tiden för att landa i mig själv. Jag trivs så mycket bättre när jag får möjlighet att stanna kvar hos de jag möter en liten stund. April har också ägnats åt att träffa barn och unga för att inhämta deras upplevelser av våra fysiska lokaler, besöksytorna. Arbetet som barnrättsombud är så belönande när barnen får komma till tals direkt, vilket verkligen varit värt alla extra timmars arbete med det. Två heldagar var jag på utbildning om utsatthet och våld med särskilt fokus på barns utsatthet för allt ifrån försummelse till fysiskt våld. Otroligt givande utbyten!

Aprils stjärnögonblick i vårljus:

✨ VITSIPPOR! Jag kommer för alltid ha en enorm kärlek för dessa magiska blommor. Det finns så mycket historia och symbolik i dem för mig.

✨ Regndroppar på blåsippor.

✨ Plocka årets första skogslök.

✨ Få flow i dokumentation och få saker gjort.

✨ Ett lätt duggregn som föll under kvällspromenaden då det fortfarande var vårvarmt sent på kvällen och gjorde regnet mysigt och behagligt.

✨ Växtligheten i mina fönster. HUR kan detta ha varit små frön för bara några veckor sedan??? Och gurkan som på riktigt blommar nu!

✨ Ungdomar som vågade säga precis vad de kände.

✨ Att det är dagsljus utanför arbetstid.

✨ En medmänsklig röst i örat som kunde ge tröst och hopp.

✨ Få två kärlekspelargoner av en hemlig ”påskhare” på jobbet. Det gick direkt till hjärtat!

✨ Solen i ögonen och vinden virvlande i håret uppe på berget.

✨ När en vän säger att det är skönt att höra mitt skratt.

✨ Trädknoppar och pollen som ett skimmer i tidig vårskog.

✨ Få ta emot något svårt i en känslig situation och kunna möta personen i dennes behov just då.

✨ Att jag klarade av en eftermiddag med fem enskilda samtal efter varandra, fick ihop det jag behövde och ändå kunde vara närvarande.

✨ Tre sorters vårblommor i vaser som matchade just tussilago, blåsippa och vitsippa. Dessa fick jag i julklapp (en serie från Kosta Boda som dessutom fyndades second hand) och kunde nog inte ens föreställa mig att det snart skulle vara vår.

✨ När körsbärsblommorna slog ut och jag fick gå hänförd under de rosa träden till jobbet på morgonen.

✨ Årets första citronfjäril 💛

✨ Utbildningsdagar där erfarenhetsutbyte är huvudfokus.

✨ En skir månskära mot en kvällshimmel som ännu var ljus trots sen timme.

✨ Beskedet från min rutinkontroll att jag är cancerfri ännu en gång.

✨ Ligga på rygg på ett berg med en medmänniska och bygga fantasier om himlen tillsammans.

✨ Vilorummet på arbetet som ger lindring de tuffaste dagarna.

✨ Frost som ramar in och mejslar ut vårbladens konturer.

✨ Få cykeln vårfixad hos en lokal cykelhandlare.

✨ Skogsvioler att spara till egna teblandningar.

✨

Hur var april hos dig? Vad vill du spara?

Köpfritt år - en början

Fyra köpfria månader har passerat. Låt oss titta på hur det har gått!

Mina förhållningsregler var dessa:

▫️Mat och nödvändiga hushållsartiklar är undantaget, dock med medvetna val och fokus på minskat svinn/återbruk. Använda det jag har i första hand och ta vara på naturens skafferi/odla eget.

Jag har sett över vad jag har, räddat några kassar frukt och grönt, organiserat de örter jag plockade förra året och hållit mig till det som finns hemma i största möjliga mån. Tomater, gurka, spenat, gröna blad och örter växer redan så det knakar här hemma.

Istället för att köpa flytande tvål har jag gjort egen på hårdtvål och även använt ekologisk duschkräm som jag hade i överflöd. När jag tänker att jag behöver köpa något eller när något tar slut funderar jag först på om det finns något hemma som jag kan använda för ändamålet. Oftast finns det - med lite kreativitet!

▫️Se över fasta kostnader och göra ev. förändringar i dessa om det behövs.

Jag har gjort budget och avslutat en del tjänster som varit onödiga för mig. Då jag kommer att leva på halvtidslön de kommande två åren behöver jag se över alla mina kostnader och dra ner varhelst jag kan. Det ligger högst i prio nu framöver.

▫️Okej att köpa tjänster och upplevelser som behövs för mitt välmående och som bidrar till personlig hållbarhet t ex kostnader vid utflykter, skrivkurs, vård.

Det blev ingen skrivkurs i vår just på grund av personlig hållbarhet. Jag har lagt pengar på aktiviteter för gemenskap och en del vård. Just upplevelser med andra är något jag prioriterar högt och därmed ingår det ibland köp på kafé för en spontankaffe med en vän eller dylikt. Vid genomtänkta aktiviteter kan jag planera mer hållbart och sparsamt.

Den enda egentliga avstickaren som skulle kunna ifrågasättas var när jag och vän gjorde en utflykt vid påsk för att testa elbil. Jag kan dock lätt motivera det som bl a en investering för framtiden på så sätt att jag kan överväga det alternativet när jag längre fram kan behöva bil. Vi hade kunnat åka kommunalt men då hade jag inte fått med mig den erfarenheten. Det gjorde också utflykten möjlig att genomföra då jag annars inte hade orkat med hela dagen i nuvarande hälsotillstånd.

▫️Fokus på att sy, laga, återbruka och byta kläder.

Tidigt i år tog jag fram alla mina kläder och bestämde mig för att skapa en basgarderob (eller kapselgarderob om man vill) på 33 plagg per kvartal. Jag förväntade mig att ha mycket mer kläder än det jag hade. Resultatet blev 30 plagg för kallare väder och ca 15 plagg att byta ut dessa med under varmare månader. Färgmatchat och genomtänkt efter behov. Inför klädbytardag nu i april har jag några plagg förberedda för byte.

Ett secondhand-köp har jag unnat mig. Jag har i över ett år letat efter en blus som jag tyckt mycket om men inte kunnat hitta den. Jag la bevakningar på Sellpy och Tradera och nyligen dök den upp. Ett plagg jag uppenbarligen kommer att använda - vilket på sikt blir som mest hållbart.

Jag har sytt igen några hål, planerat för att sy om en klänning till en kaftan inför sommaren och reparerat kläder så snart jag upptäckt en skada. Det har växt fram ett nytt förhållningssätt där jag upplever en större omsorg om mina kläder. Det smittar också av sig i mitt hem i övrigt. Jag tar hand om skador/brister i mitt hem utan att behöva köpa till något.

▫️Inga prylar - kan vara okej med second hand enligt principen ”en ut - en in” utifrån tydlig behovsanalys och medvetna genomtänkta val. Målet är snarare att bli av med prylar.

Jag har gjort ett undantag som ett medvetet val. I en regnig vårvinter hade jag inga skor som höll för vätan. Jag lagade de jag hade så gott det gick, men det räckte inte. Motiverat av att jag spenderar otroligt mycket tid ute i naturen för mitt välbefinnande och går istället för att utnyttja andra transportmedel beslutade jag mig för att köpa nya skor second hand. Jag hittade ett par skor från Kavat, i ekologiskt producerat material, som i sin kvalitet kommer att hålla länge. Vettigt köp!

Jag har tagit ett krafttag med att rensa ut hemma. Det finns en längtan efter att ha mindre saker att ta hand om. En längtan som bara växer inom mig. Därmed har mycket också fått åka iväg till ReTuna återbruksgalleria. En del saker med säljpotential har jag sålt på Tradera, Bokbörsen och Vinted. I helgen deltog jag i klädbytardag. Jag lämnade in ca 30 plagg och gick hem med tre. Skönt! Favoritjeansen jag lagade med tjänsten RepaMera får jag nu äntligen bära igen när vårvärmen kommer! <3

▫️Tillåtet med två onlinetjänster i taget (börjar med Insight Timer och Bookbeat).

Jag har hållit dessa. Saknade Netflix ett tag men med begränsat utbud har jag faktiskt fått mer vettiga saker gjorda. Många fina skogsturer, att ta hand om mina växter, kika på bokprojektet och mer medveten närvaro. Inte så förvånande kanske! På tal om frihet! Insight Timer är ett verktyg som hjälper mig att hålla meditation och mindfulness vid liv alla dagar, även när jag tänker att det inte behövs eller när det känns motigt. Ljudböcker är ett snällt sällskap och något som ger mig nya perspektiv igen och igen. Det räcker gott för mig.

▫️Presenter - helst göra något eget eller ge upplevelser.

Jag har gett bort upplevelser i första hand. Ibland har jag sett något second hand som varit så på pricken vad jag vill ge, och då har värdet av relation fått väga över. Så kommer jag nog att fortsätta göra.

En viktig insikt redan i januari var också vikten av att fira mig själv och mina framgångar. Det behöver inte göras med konsumtion. MEN det ska inte bli ett förbud. När jag tog körkort i januari valde jag bort en blombukett. I efterhand tror jag att det valet var lite väl hårt. Under vår och sommar är det naturligt för mig att plocka buketter från skog och äng. I januari kan en ekologiskt odlad blombukett vara precis det som förhöjer en milstolpe i livet och gör vintermörkret ljusare.

Frihet - inte förbud

I början av en utmaning handlar det mycket om att bli medveten. Min första medvetenhet handlade om att jag lever mer köpfritt än jag tror. Jag hade nog väntat mig att behöva ställa om mer. Troligtvis kommer tiden visa mig andra delar av mitt liv där köp är mer aktuellt.

Det var nog just därför jag hamnade lite snett från början. Det som jag har upparbetat som en frihet från konsumtion började snabbt handla om förbud. Det blev inte alls som jag behövde. Men det är ju det som är fint med att utmana sig själv - man lär sig även av misstagen och kan ändra sig. Köpfrihet handlar ju som ordet vittnar om frihet. Därför har jag behövt omvärdera de stunder då jag fastnat mer i förbud än just känslan av frihet. Jag vill att det ska kännas som en frihet att inte behöva köpa. En slags självständighet och lätthet. När det inte känns så behöver jag ifrågasätta det. Hitta en medelväg eller skifta perspektiv.

Medveten hållbar konsumtion

Jag har landat i att hållbar konsumtion för mig handlar mer om att välja medvetet än att inte konsumera. Det ska också ses i perspektivet att jag i grunden har en livsstil med låg konsumtion i jämförelse med andra i min inkomstklass/ålder. Jag har under största delen av mitt liv levt på tunna marginaler och stressad ekonomi. Det har gett mig en skör ekonomisk grund som ännu finns kvar. Fördelen är att jag värderar varje krona. När jag konsumerar gör jag det långsiktigt och medvetet. En del köp idag kan ju faktiskt också minska framtida konsumtion, som t ex flergångsprodukter eller att köpa fröer för att sedan spara fröer från de färdiga grönsakerna till nästa års odling. Billigt och köpfritt behöver inte betyda hållbart, vilket det nog gjort för mig tidigare. Där börjar tankarna ställas om.

Det jag tar med mig vidare för resten av året är att också räkna in värdet av personlig hållbarhet. De allra flesta dagar ligger det helt i linje med ett köpfritt liv eftersom det skalar av. Det behöver inte heller innebära att jag väljer bekvämlighet före hållbarhet. Att välja en hållbar hälsa är dock en förutsättning för att skapa en hållbar livsstil över tid.

✨

Vad tänker du om hållbar konsumtion och köpfrihet? Vad är det för dig?

Stjärnögonblick från mars 2024

Mars har varit en stökig månad. På jobbet främst, med mycket att förhålla sig till. Jag fick erbjudande om att ingå i en grupp som ska utreda kolloansökningar under våren och tackade ja. Förutsägbarheten lockade mig. Att vila från beredskapsdagar och det mer snabba arbetssättet och djupdyka ner i utredning och samtal med barn passade mig bra. Det var mer förutsägbarhet i teorin än det blev i praktiken. En ökad stressnivå, pga hög personalomsättning och fler arbetsuppgifter, har tyvärr fortsatt inneburit många extra timmars arbete som sedan följts åt av sjukdagar. Jag har försökt balansera upp mig på fritiden med såväl umgänge som egentid, utefter ork.

Inom mig har det sänkt sig någon slags tystnad som ett sätt att spara energi och behålla fokus på det jag kan påverka. Det är en obehaglig känsla att leva med något som inte riktigt går att acceptera, och ändå inte se någon väg mot förändring. Inte just nu i alla fall. Efter sommaren tror jag att det lättar på vissa plan, med en efterlängtad utbildning som hägrar. Mars gav mig hopp om vår och även de vintrigaste dagarna kunde jag njuta i naturen. De dagliga promenaderna ger både tankarna och känslorna en vila. Det blir bra. Det kommer en vår.

Låt oss kika på några av mars finaste ögonblick.

✨ Lära mig göra upp eld med tändstål. De livgivande gnistorna som blev till av handkraft!

✨ Blicka ut från toppen av ett berg över dimmiga horisonter.

✨ Planera ett dagsäventyr med en vän.

✨ Pudersnö som blåser som dimslöjor längs marken.

✨ De många gröna nyanserna som börjar växa fram i vårskogen.

✨ Målarfärg på händerna, under naglarna och lite på nästippen också.

✨ Lyssna till fantasy-berättelsen “Kampen om Moronia”, med en inlevelsefull berättare som får mig att bli helt uppfylld av den värld hon skapat.

✨ Att under ett möte som socialsekreterare våga beskriva rakt ut vad jag upplevde vilket ledde till hjälpsamma perspektivskiften hos alla närvarande. Över en vecka senare fick jag höra att de såg en positiv vändning hos ungdomen det gällde, som också hade uttryckt att han kände sig sedd. Varför jag jobbar med det jag gör? Ja. Precis det här.

✨ De djupa färgerna i en regnvåt skog.

✨ Solen i ansiktet. Värmande.

✨ Få höra “det är förjävligt” när det faktiskt är det.

✨ Spontant träffa en vän, och för första gången hennes kärlek, på en kaffe.

✨ Bli medbjuden på en mysig kvällsaktivitet.

✨ Pensionärerna i skogen som alltid vill småprata en stund om årstiden och mitt fotograferande och visar mig sådant de sett i området.

✨ Tussilago. Som små solar i dikesrenen.

✨ En 11-åring som säger ”när jag blir stor vill jag bli socialsekreterare, för jag vill bli som du”.

✨ När det var en tuff dag på många sätt och jag satte på en slumpmässig spellista där Lalehs ”Vårens första dag” var den första som spelades. Tack Laleh 🙏🏼

✨ Att sova lite mer än vanligt och känna hur det gav tillbaka i energi.

✨ Gå genom snötäckt blåbärsris för att i nästa stund ligga i hängmatta mellan tallarna och låta solens första värmande strålar träffa ansiktet mellan molnen.

✨ Blåsipporna som tittade fram under eklöven.

✨ Jord i händerna.

✨ När Asla la sig tätt intill och kurrade oss båda till sömns.

✨ Känslan av att skicka iväg saker till nya ägare och släppa taget om det som inte längre behövs hos mig.

✨ Det skira morgondiset bakom konturer av ekar.

✨ En timmes reflektion kring vad jag kan göra mer för ett mer hållbart liv till skenet av levande ljus under Earth hour.

✨

Vilka ögonblick har stannat hos dig på sistone?

Stjärnögonblick från februari 2024

Februari. Även med en extra dag sveper du snabbt förbi. Trots att dagarna känns långa och energierna suktar efter vår. Dag för dag öppnar dagsljuset upp mig, tinar upp det som frusit.

Asla uppvisar lägre glukosvärden sedan någon vecka tillbaka i sin diabetes. Hoppfullt! Och samtidigt oroligt när jag inte kan ha koll på henne från jobbet. Jag önskar att vi snart ska slippa insulinet. Det är påfrestande att leva med över tid, då det styr mina dagar mycket.

Jag har mest fokuserat på att hitta mer balans i arbetet. Vilket jag har lyckats med! Det är dock fortsatt viktigt att skala av och prioritera även i privatlivet. Jag har landat i acceptans att de försämringar jag sett i min fysiska hälsa troligtvis är permanenta. Jag behöver ställa om livet efter det.

Därför tog jag också ett steg som jag sparat för framtiden redan nu. Om allt går som tänkt ska jag studera på halvtid de kommande två åren - och med det bli certifierad ACT-terapeut! Det är en steg 1 utbildning, så om jag i framtiden vill läsa psykoterapi så kan jag det med den som grund. I mitten av månaden var jag därför på antagningsintervju i Stockholm - och blev antagen! Utbildningen är delvis på distans och inte CSN-berättigad så det blir också en ekonomisk och praktisk omställning. Och idag fick jag besked om beviljad tjänstledighet. Jag behöver verkligen få bli mer fri i mitt arbetsliv. Det är då det inte ens märks att jag är sjuk, när jag kan planera min tid själv. Så vill jag känna.

✨ Vandra genom Gamla stan i Stockholm i dimma, mot en början av min framtid.

✨ Att återfinna min mössa i skogen precis där jag tappat den och hoppats att den var kvar. Som att Moder Jord vaktat den.

✨ Aslas kroppsvärme som sprider sig och blir min.

✨ Känna mig helt i fas på jobbet om så bara för några dagar.

✨ Isblock längs Skeppsbrokajen. Vintern som släpper taget.

✨ Möta saknade vänner och andra jag kan känna samhörighet med på öppningseventet för Holistic Mind Eskilstuna. Så stolt över det de skapar tillsammans! Ser fram emot att delta i det.

✨ En stjärnklar kvällshimmel.

✨ Att komma fram till en planering för ett ärende gällande ett barn som landade bra både hos mig och föräldrarna.

✨ Insikter som kommer av att jag vågat gå till det allra svåraste och ta mig igenom det.

✨ Rensa ut bland mina kläder och inse att jag utan att behöva rensa mer skulle klara mig under det antal kläder jag hade satt som ribba.

✨ Guldljuset som bröt igenom flera dagar av gråa molntäcken.

✨ Att höra tacksamheten hos en person som jag kunde hjälpa en bit på vägen till ett bättre liv.

✨ Reda ut jobbstress med min teamledare och få koll på läget.

✨ En fågel som sjöng in soluppgången klart och starkt.

✨ Krossa is med fötterna och fascineras lika mycket nu som när jag var barn över skärvornas skärpa.

✨ En ceriselila skymning som färgade husväggarna i magisk stämning.

✨ Träffa barnen som jag saknat så, spela spel, kramas och få en redogörelse för hur det går till att göra en presentation i skolan på mellanstadiet idag.

✨ Att få höra ”jag vill gå i din klass” under min antagningsintervju.

✨ Området runt arenan där Melodifestivalens deltävling hölls i Eskilstuna upplyst av mellofärgerna från strålkastare. Så stilrent och enkelt - och väldigt vackert!

✨ Leverera dopfoto och få feedback som matchade min egen målbild, med ord som följsam närvaro och att fånga ögonblick.

✨ Mina växter som skjutit ut nya skott en efter en och bara vill växa starkare trots att jag inte tagit hand om dem så väl i vinter.

✨ Ljudet av en porlande bäck.

✨ När storebror sa till lillebror: ”sisten till det trädet”, men lillebror tog hans hand och gick lugnt jämsides istället.

✨ Den befriande känslan som uppstår av att säga som det är.

✨ Så gott som barmark i skogen efter månader av att glida runt på isvägar.

✨

Hur var februari hos dig? Vad vill du spara?

Stjärnögonblick från januari 2024

Januari började i några extra dagars nyårsledighet, med en av livets största dagar redan den 3:e. När körprövaren meddelade att jag hade tagit körkort rann tårarna av så många anledningar. Det firades många dagar efter det med gratulationer från alla håll.

Samma dag återvände jag också till arbetet. Mer utvilad än innan jul, men ännu med en skavande känsla av stress. Under månaden kämpade jag för att hitta en ny takt i arbetet med nya arbetsuppgifter och arbetssätt. Mot slutet av månaden fick jag hjälp att sortera i det och kunde känna mig lite lugnare. Det kändes gott när jag fick ta emot en student som jag ska vara handledare för i vår. Det ger en ny glöd i arbetet eftersom jag gillar att få lära ut och diskutera mitt arbete.

Jag har haft en försämring i mina kroniska sjukdomar med värk och utmattning under en längre tid. Det beror mycket på stressen i arbetet, ökade påfrestningar privat och väderväxlingar. Jag misstänker dessutom att jag gått in i förklimakteriet och att det påverkar mina energinivåer mycket. Jag fick även ett tufft besked i slutet av månaden om att jag inte får den hjälp från vården jag skulle behöva. Det väckte mycket sorg och frustration som jag nu försöker nå en acceptans kring. En kämpig månad på flera sätt.

Jag har därför behövt skala av mycket, prioritera bort sådant jag annars finner glädje i. Som min närvaro på sociala medier och en skrivkurs jag hade önskat gå i vår men som tar för mycket kraft.

Aslas diabetes har försämrats. Vi har ökat insulindosen och justerat hennes matintag, vilket i sig också varit utmanande inslag i vardagen. Hon mår bra, men det är mycket att ta hand om för min del.

Det finns dock alltid dagar och ögonblick som ger kraft och för mig framåt. I utmanande tider växer vi ofta mer än vi tror. Jag har fotograferat mitt första dop och fortsatt mogna i trygghet i mig själv som socialsekreterare. Naturen och medmänniskor tar emot mig i öppna famnar när helst jag behöver.

✨ Fotografera ett dop i en gammal välbevarad kyrka med en präst som jag tog till mitt hjärta redan för många år sedan. För ett barn som föds in i trygga famnar. Så vackert på alla vis.

✨ Iskristaller gnistrande i luften av solens sken.

✨ Eftermiddagssolens rosatonade ljus över snötäckta husfasader.

✨ Lägga sig för att sova i rätt temperatur, inte för kallt och inte för varmt.

✨ Fallande snöpuder från trädgrenar i stilla skog.

✨ Komma in från långpromenad i kylan och mysa in sig i hemmets värme.

✨ När en klient berättade att hen hade klarat av något som hen inte trodde om sig själv.

✨ Föräldrar som hämtar sina barn i pulka från förskolan.

✨ Ordlös förståelse och samhörighet i utbytta blickar.

✨ Att arbeta i min takt utan avbrott.

✨ Dricka varmt kaffe i minusgrader i skogen.

✨ Mörkrosa knoppar på körsbärsträden.

✨ Förstående kollegor som bemöter en som i en varm omfamning av medkänsla, både fysiskt och psykiskt.

✨ Ett barns oförställda närvaro.

✨ Att få finnas med i någons direkta sorg och få ta emot personen i min famn.

✨ Den dimmiga blånade horisonten som mötte mig uppe på berget.

✨ Komma till jobbet och mötas av applåderande kollegor och kramar när jag hade klarat körprovet.

✨ En människa som gick förbi leendes för sig själv på ett sätt som gjorde mig alldeles varm inuti.

✨ Samverkan med kollegor som ger en känslomässig buffert mot stress.

✨ Skratta med en vän åt att vi kan ha en gemensam 100-årskris (40 + 60 väntar samma år) och driva det så långt vi bara kunde i fantasin.

✨ Stå i ett snöfall och bara känna snöflingorna mot ansiktet.

✨ När en medmänniska höll min hand i ett tufft besked som fick marken att rämna för en stund.

✨ En hare skuttandes över ett orört snötäcke.

✨ Att krama om min körskolelärare när jag precis hade fått besked om att jag tagit körkortet.

✨ Glädjetjut i telefonen. Att få dela lyckan, över detta:

✨

Vad fångar dig i förundran?

Stjärnögonblick från december 2023

December är generellt en tuff månad för mig känslomässigt i och med allt familjefokus och jag har behövt ta hand om mig extra i det. Det ihop med en eskalerande arbetsbelastning har tagit ut sin rätt. Naturen har som alltid varit min klippa att luta mig mot. Den snörika vintern har gett mig precis den förundran jag har behövt för att finna ny kraft dag för dag. Magiskt!

Hoppfulla tecken på återhämtning har börjat visa sig med anpassningar på jobbet som gör skillnad. Jag har äntligen orkat delta mer socialt i samspel med kollegor igen. Även riktigt påfrestande dagar har jag fungerat hela dagen.

Julen var tuffare än jag hade förväntat mig i år. Den brukar väcka en del sorg i mig o som jag ändå kan vila i. I år var jag nog för trött för att bygga upp motstånd i självomsorg och skapa planer för att göra något meningsfullt i min ensamhet. Det blev mest tomt. Tacksam att det är över och att nyåret också passerade utan alltför stora känslostormar. Mellandagarna var en bra mix av naturnärvaro, övningskörning och stilla samvaro med vänner. Tacksam för långledighet som gav mig möjlighet att andas på djupet igen.

December handlade mycket om att återhämta mig parallellt med att öva bilkörning - och redan på årets tredje dag nådde jag i mål med godkänt körprov! Stolt så att det förslår, och allra mest för att jag kunde förstå att det var just återhämtning som var nyckeln till att ta mig hit.

God fortsättning på 2024 - med önskan om många stjärnögonblick och vardagsmagi som får dig att häpna!

✨ Återse en nära vän som är en av de som känt mig längst av alla som finns i mitt liv idag, som jag inte träffat på många år, och känna det som om vi bara kunde fortsätta där vi var. I djup respekt och innerlig omsorg om varandra.

✨ Adventsljusstakarnas sken i mina fönster.

✨ Duvor som flyger i flock upp i den vita dimman.

✨ Guldljus mellan snöiga trädstammar.

✨ Få hem lagade jeans från RepaMera ! Åh nu kan jag återigen använda mina favoriter, och såååå bra lagningar att de knappt märks ju.

✨ Mysa in sig i vinterjackans stora luva i minusgraderna.

✨ Gå förbi hus i bostadsområden och beundra stjärnor i fönstret och belysningar i träden, omgivna och övertäckta av snö.

✨ Att föreställa mig en stjärnhimmel som vakar tryggt över mig.

✨ Hitta avstängningsknappen för varningsljudet när bilen kom i närheten av snö. Puh!

✨ Att lyssna till en vän som har det svårt och bara kunna finnas där som jag är.

✨ Rådjursspår i den gnistrande snön.

✨ Att få ett positivt besked från Försäkringskassan om särskilt högriskskydd. Sådan lättnad att slippa karensdagen vid sjukfrånvaro kommande år.

✨ När Asla buffar på mig och vill bli klappad.

✨ Insikter som leder mig tillbaka till mig själv när jag tror att jag måste vara som andra, vilket jag ju inte är lika bra på, och inte blir lika bra, som att vara jag.

✨ Att kunna uttrycka som det är i mitt medarbetarsamtal och bli sedd i det.

✨ Den skira fasaden i sten och tegel på Fors kyrka i vinterns vita.

✨ När jag kom på mig själv med att kunna visualisera mig själv med körkort.

✨ Gnistrande snö under gatlyktornas sken om kvällarna.

✨ Att bli sedd och hållen i det mest sårbara, en dag då alla ord kom ut fel och hjärnan tappade greppet i trötthet och sorg. Att det får vara okej, till och med tryggt, tillsammans med någon annan.

✨ En snöängel på den orörda snövita ängen.

✨ Speglingar i frusna vattendroppar.

✨ Tända ett ljus vid tolvslaget för det som gick förlorat 2023 och för det nya som kan komma in i sprickorna.

✨ Strosa med en vän på den lokala julmarknaden för en stund, mellan andra trötta timmar.

✨ Att någon valde att skriva till mig från sin ensamhet under julen så att vi kunde slå följe några dagar i meddelanden fram och tillbaka.

✨ Sitta sida vid sida med vyn nedan, i förundran, efter att ha tagit oss upp på berget genom djup snö.

✨

Vad har glimmat till i dina vinterdagar?

2023: ta skydd mot vindarna

Mitt ledord för 2023 var växtkraft. Växandet har definitivt blivit verklighet. Dock på bekostnad av min hälsa många gånger. Jag kan dock se att det har varit oundvikligt. Det har handlat om omständigheter bortom min kontroll. Det jag har kunnat påverka, min egen inställning och mina gränser, har jag hanterat så gott jag har kunnat. Jag hade inte kunnat göra mer. Självomsorgen har funnits där på alla sätt som varit möjliga.

Jag har utvecklats enormt i mitt arbete som socialsekreterare detta år. I början av året fick jag chansen att göra barnutredningar igen. Med gott stöd kunde jag utvecklas utifrån mitt eget arbetssätt och bli trygg i det. Sedan fortsatte jag vidare till mottagningen som var på väg in i en omorganisation med allt det innebär. Många kollegor valde att lämna och många nya kom in. Två dagar i april spenderade hela enheten tillsammans på Södertuna slott för planeringsdagar som både gjorde gott för samhörigheten och lämnade oro inför höstens förändringar.

Vardagen i arbetet har inneburit stora utmaningar i att värna min energi. Jag har som en följd av ökad stress och större väderväxlingar ökad värk och trötthet som jag tålmodigt försöker lära mig att leva med på nytt. Anpassningar på jobbet, meningsfullheten i klientmöten och stöttande kollegor har varit avgörande för att orka med. Jag har fallit ihop i stress många gånger om i år och haft en tilltagande sjukfrånvaro sedan vi i september flyttade till öppna kontorslandskap. Sent omsider har jag fått ett eget rum och jag tror att det kommer att bli bra. Jag har också fått igenom särskilt högriskskydd så att jag slipper karensavdrag de där enstaka dagarna då jag inte kommer ur sängen. En stor lättnad.

Vägen mot körkort har varit allt annat än smärtfri. Som jag har kämpat! Och jag lovade mig i början av året att jag skulle göra allt. Det har jag gjort. Ännu är inte körkortet i hamn och jag har full förståelse för det ändå. Teoriprovet gick över förväntan redan vid första försöket och uppkörningen var bara en utdragen plågsam stressreaktion. Det blev tydligt att min hälsa inte var tillräckligt stabil för det stresspåslaget. Jag har varit så nära att ge upp men om och om igen har jag satt mig bakom ratten. Tack för det mina fina körskolelärare som ställt upp på kvällar och helger, liksom mina privata handledare som visat tillit och tålamod året runt. Snart är jag där.

Året spenderades i naturen så mycket jag bara kunde. Med uppfriskande kvällsbad från tidig vår till sen höst, i hängmattan mellan träd även i vinterlandskap och plockandes örter i skog och på ängar. Jag promenerade genom årstiderna i förundran med ljudböcker och sommarprat som sällskap. Jag har lärt mig några nya örter och gått på upptäcktsfärd i nya marker.

Det har också gjort ont att se hur extremvädret slår mot världen. Översvämningar, mygginvasioner och träd vars rötter inte längre bär i uppluckrad mark. Svampen som försvann under vattenmassorna. Örter och vårblommor som torkade istället för att blomma ut. Jag har många gånger bara fallit i gråt över hur tyst det är om det, och hur politiken vänder ryggen till. Emellanåt har jag kunnat finna hopp i de röster som agerar för förändring. Mest är det Moder Jord själv som skänker mig tröst.

Bland regnsmattret mot paraplyer, liggandes på rygg i duggregn under regnbågen och omgiven av myggsvärmar fann jag också ofta sinnesro - med en medmänniska som har haft min rygg i de svåraste stunderna.

De dagar som värmer mitt hjärta extra i minnet spenderades med vänner på äventyr i närområdet. Semesterns besök i naturreservatet Stendörren, Sörmlands längsta loppis gånger två, andra loppisbesök, kaffedejter, firande av födelsedagar och student glittrar till i minnet.

Jag lärde känna nya kreativa vänner i bl a Anne-Lie och Stella och fick testa att binda buketter i Stellas blomsterträdgård - idylliskt vackert med underbara samtal. Andra kreativa människor med naturen närmast hjärtat har också kikat in i mitt liv mer och mer. Ett extra kärt återseende i december visade mig att sann vänskap håller över alla avstånd i tid och rum.

Skrivandet väcktes upp på nytt i höstens skrivarkurs med fantastiska Lina Urtecho. Bokprojektet är återigen en aktiv tankeprocess som väntar på tid och kraft. Jag längtar efter mer av det och mer av det personliga skrivandet. Det finns alltid där, tyvärr har det inte fått det utrymme som jag önskat och behövt detta år pga min stora trötthet.

Kameran finns alltid nära till hands. Jag har tagit tillfället i akt så ofta jag har kunnat att fånga naturens alla skiftningar. I september fick jag äran att föreviga Marina och Jonathans bröllopsdag - vilken enastående dag!

Aslas diabetes är fortfarande inte under kontroll. Efter återinsjuknandet hösten 2022 har hennes värden gått upp och ner. Det såg så hoppfullt ut med några insulinfria dagar i juni men sen vände blodsockervärdena uppåt igen. Insulinbehandlingen fortsätter med blodprover och insulin var tolfte timme. Asla mår bra med insulin. Det är mest min vardag som blir svår att planera och att resa bort eller träffa vänner, kunna göra något kvällstid osv blir ett stort projekt. Många gånger har jag ifrågasatt om det är värt det. Men vad vore jag utan min älskade Asla? Jag vill ha henne med mig så länge jag bara kan.

Jag har inte tagit hand om mitt hem på det sätt jag hade mått bra av i år. Orken har inte räckt till för det. Jag är ändå tacksam att jag har tak över huvudet och att jag kunnat göra små förändringar som jag har behövt. Loppis och turer till återvinningen på ReTuna har ändå orkats med ibland. Nästa år vill jag rensa undan mer. Jag har också begränsat mig i loppisköp och enbart gjort ett nyköp. Ekonomin har stabiliserats trots stora kostnader för körkort och Aslas vård.

I april skedde upprepade inbrott i mitt förråd som en följd av ökad brottslighet i mitt område. Resten av året har inneburit många ögonblick av sorg när jag upptäckt att det ena efter det andra försvunnit i stölden. Värst av allt var nog den skadegörelse som också tog sönder de få saker jag har kvar från barndomen och värdefulla ting som jag fått av betydelsefulla människor genom åren. Det kommer nog förbli en sorg i mig lång tid framöver att ha förlorat det.

Jag har kämpat en del under året med en envis ensamhetskänsla och sviterna av de senaste årens kriser. Jag är tacksam för den hjälp terapi är för mig i att ta mig vidare, sätta gränser som ibland är svåra och göra det jag behöver för att fortsätta vara snäll mot mig. Meditation, andningsövningar och att aktivt värna min egentid är annat som fått mig att orka på nytt.

Det oroliga världsläget i kombination med ett akut klimathot har rivit upp så mycket i mig att jag ibland inte fått luft. Jag är högkänslig. Jorden är min förälder. Det går rakt in i mig. Därför har jag behövt skärma av det många gånger för att själv kunna fungera. Försökt ta vara på det som ännu är här, det liv som jag har just nu - trots allt. Det jag kan påverka.

2023 var ett år då jag behövde stärka väggarna i mitt inre fridlysta rum för att stå stark i yttre stormar. Jag önskar att 2024 ska ge mig kraft att glänta lite mer på dörrarna in dit.

Tack för dig som är här. Som följt mig genom året, gillat, sagt hej, berättat vad du kämpar med, hejat på och tagit till dig det som väckt något viktigt i dig.

✨

Vad minns du särskilt från året som gått?